Sårtrumpet mitt i en bildvägg psykoslandskap.
I samma andetag, i samma ögonblick: ansiktet
med frågorna
till en värld. Låt inte de otäcka mala ner dig.
Skriva i dammet
vitt glas.
Trasa i pannan. En tomtes bett i örat. Hålla upp en sköld,
en spräcklig. Ställa ut stolar
med papper på. Befinna sig i upplösning.
Tar du aldrig upp ljuset. Fortsätter att tala om
brottet. Filmen påminner om de knutna/ händerna.
Brevet hamnar i soporna.
Klangen av mjuka vokaler. Om vi kunde dansa.
Lossa. Vems är de där händerna?
(stora ringar Kopp slå upp
Sjukdomen botas av Om man vänder bilden
så ler han) . Vi måste överrösta träden
som lärde sig våra hemligheter. Sparkar i löven.
Är det en ryggrad? En modell av förskjutningen.
Fånga upp ett minne. Förbigås med tystnad. Resten av familjen.
Grenar på mörka tavlor. Stark belysning.
Blått i ett bås. Klottrat kakel och en rödlök i ett rep.
Textremsor utan samband med musiken.
Ros ville tala/ ni sade att den luktade illa.
Öva in leenden och utfall. Skruva fiolen.
Bränder när man överger syrenen.
Solsten visar färgkoder.
Sprakanden från bakom molnen.
